| Questo testo è da formattare. | 
L dí dʼ i mórtʼ.
Chi bůr soné queš tlin tlan tlin! 
Champánes ròtes sal, desgórtʼ 
È i granʼ bī bótʼ, quël bèl pan pin! 
Scoltèdĕ, ël è incú l dí dʼ i mórtʼ! 
Chi tëmp del diáo! tacé, plovë́i, 
Dal gran venté i lëgns sʼ è stórtʼ, 
I crëp, i pra corís dĕ nëi; 
Scoltèdĕ, ël è incú l dí dʼ i mórtʼ! 
Lůc sant, per ater bëgn forní 
Dĕ ciůf, dʼ argënt e dʼ ór, chi tórtʼ 
Tʼ ons fat, quĕ tʼ as dĕ fòsc vestí? 
Scoltèdĕ, ël è incú l dí dʼ i mórtʼ! 
La gënt, perchì vála striscián, 
L chè bas in fóra per quiš pórtʼ 
Dlon lagrimán e dlon pitán? 
Scoltèdĕ, ël è incú l dí dʼ i mórtʼ! 
E tů, mi cu̥r, queš strënge, sëré, 
Queš sofoiè, queš mazamë́nt, 
Chi mai, chi mai mʼ ó di queš mé? 
Důt vëgne e va tan snèl quĕ l vënt!
    Questa voce è stata pubblicata da Wikisource. Il testo è rilasciato in base alla licenza Creative Commons Attribuzione-Condividi allo stesso modo. Potrebbero essere applicate clausole aggiuntive per i file multimediali.